Zion, Grand och Antelope Canyon

Triss i canyons!

Efter glammet och glamouren i Vegas tog vi oss vidare till nästa moment av vår resa, nämligen öken och canyons! En skarp kontrast till stadslivet vi upplevt hittills, men en stor och viktig bit av vårt inre ögas bild av det som är det “äkta” USA.

Zion

På rekommendation av vännen Joel i Vegas rev vi upp vår tänkta färdrutt till södra sidan av Grand Canyon (“South rim”), dit de flesta turister åker och trängs för att beskåda Det Stora Hålet.
Istället körde vi norrut till Zion National Park, som bl.a innehåller Zion Canyon. Denna canyon är visserligen mindre än Grand Canyon, men ändå hyfsat enorm..
En väsentlig skillnad jämfört med Grand Canyon är att man i Zion startar i botten av canyonen, och vandrar längs floden i dalgången och/eller upp längs klippsidorna av canyonens väggar.

Zions dalgången USAZion Canyon från botten

Vi valde en vandringsled som hette Angels landing, och som ledde från floden upp till toppen av en ganska dramatisk klippa med milsvid utsikt. Hela hiken var ungefär 7,5 km lång och tog ca 4 timmar, varav 1 timme för den äventyrliga och småläskiga sista biten (750 m) upp till själva toppen. Här fick man delvis klättra på klippblocken med både händer och fötter, och det blev ganska brant. Men vilken utsikt!
Hela turen var väldigt vacker, och redan efter första kilometern var utsikten och naturen hänförande.

Zion från Angels Landning - USA…och från toppen

Längs lederna i Zion finns gott om djur- och fågelliv att kika på om man tycker att sånt är kul, och man kan bada i floden. Vi svalkade fötterna efter vandringen, och det var hur skönt som helst..!

På kvällen övernattade vi på ett enkelt motell i Kanab, en liten håla som ligger strategiskt i området mellan flera nationalparker. På vägen dit stannade vi vid ett litet ställe med några stugor och en restaurang som skyltade med “Buffalo Burgers”. På fältet sidan om stugorna gick kor, ponnys och …bisonoxar! Klart att vi skulle käka en bisonburgare!
Sagt och gjort, vi slog oss ned och beställde varsin närproducerad men tveksamt miljöetisk burgare. Servicen lämnade en del att önska, men maten var finfin. Vi är alla överens om att det var vårt livs bästa bisonburgare.. 😉

Lokal restaurang i Utah

The Buffalo Grill - Utah USA

Den pastorala idyllen, med lokal restaurang

Grand Canyon

Morgonen efter åkte vi direkt till nästa park, Grand Canyon. Nu kom vi norrifrån och valde alltså att besöka North rim istället för South rim. Hit kommer bara en tiondel så många turister som till södra sidan, och det passade oss bra att inte behöva trängas (lika mycket). På norrsidan är det också lite grönare, tack vare att det ligger högre och blir lite svalare. …eller åtminstone lite mindre supervarmt.

Norra Grand CanyonGrand Canyon

Grand Canyon är stort, verkligen enormt. När man parkerat bilen och går fram till kanten slås man direkt av hur vansinnigt stor, djup och häftig den är.
…men sedan tar liksom upplevelsen slut, på något vis. Det är svårt att på bara en dag göra några vandringar eller aktiviteter som ger en annorlunda Point of view, och därför kände vi oss ganska snabbt konstigt mätta på hela rasket.
Vi tog en promenad längs den stig som leder hela vägen ner till botten och sedan upp igen på södra sidan, men om man som vi har begränsad tid så hinner man inte särskilt långt. En vandring ner till botten beräknas ta en hel dag, och sedan måste man ju gå upp igen…
Vi kände nog mest att utsikten gradvis blev sämre efterhand som vi gick neråt, och dessutom var stigen nerbajsad av de mulåsnor man kan rida på om man är för trött i benen för att gå själv…

Träd i Grand Canyon  Ett tappert träd på kanten

På det hela taget var vi imponerade av Grand Canyons storslagenhet, men den blev nog ändå ingen favorit.

Efter Grand Canyon körde vi vidare mot Page, en liten ort på gränsen mellan Arizona och Utah som nog vuxit upp kring den jättedamm som här dämmer upp Colorado river och därmed skapar lake Powell. Dammen ser ungefär likadan ut som sitt syskon nedströms, Hooverdammen.
I Page bodde vi på ett Quality Inn-hotell som trots sin kedjetillhörighet var lite speciellt utsmyckat, pga att det drivs av Navajoindianer. Page ligger i ena hörnet av ett stort område som är del av Navajo Nation, ett reservat som förvaltas av Navajos och som delvis har egen lagstiftning.
Som turist märker man detta på några olika sätt: det står “Navajo” på de flesta skyltar och produkter i området (Navajo tacos, Navajo Trading, Navajo post Office), majoriteten av de människor man möter tillhör den etniska ursprungsbefolkningen, det kryllar av souvenirbutiker och stånd längs vägen som säljer indianskt hantverk och smycken, och allt kostar lite extra..

Antelope Canyon

Vi vaknade tidigt (t.o.m en timme tidigare än planerat pga förvirring avseende aktuell tidszon…) nästa morgon och körde till Antelope Canyon, resans tredje och sista canyon äventyr. Antelope är mycket mindre än de båda tidigare, och helt annorlunda i karaktären. Det påminner mer om ett grottsystem, man går in i en smal ravin som skurits ut av en flod i den mjuka sandstenen och som har formen av ett A med bara ett par meter mellan väggarna i basen där man promenerar. Upp till öppningen i “taket” där solljuset silar in är det bara ca 30 meter.

Eftersom området ligger på Navajomark kostar det några extra dollar att få tillträde, utöver avgiften för den obligatoriska guidade turen. Hela utflykten tar drygt en timme, och inkluderar en kort och skumpig tur på ett jeepflak mellan parkentrén och själva mynningen av canyonen.

Jeep sanddyner vid Antelope CanyonJeeptur över sanddynerna

Det myllrade av turister trots att vi kom tidigt på morgonen, vilket fick den trånga canyonen/grottan att kännas som en myrstack.
Men så vackert det var! Sandstenen har skulpterats till helt otroliga former och linjer, och väggarna lyser i röda toner. Utflykten var i princip en enda lång fotosession, och de tusentals kameraklicken ekade mellan klipporna.

Antelope Canyon USA Fotoparadis Antelope Canyon USA

Fotogenique canyon USAAntelope, en fotogenique canyon

Från Antelope Canyon åkte vi vidare österut mot Monument Valley som ligger nära Four corners, dvs där de fyra staterna Utah, Colorado, Arizona och New Mexico möts.
Det är i Monument Valley de säregna röda klipporna står på piedestaler här och där på slätten, majestätiska jättar som ger landskapet en unik karaktär och som varit fond åt massvis av klassiska westernfilmer. Om du nånsin sett en Cowboyrulle med ett dramatiskt stäpplandskap eller en road tripfilm med långa, spikraka och tomma ökenvägar, så är det sannolikt här de filmat!

Roadtrip USA - UtahThe open road

Att köra igenom det här området gav en riktig kick, det här är på sätt och vis essensen av en amerikansk road trip. Vackra vyer och tomma öppna vägar – ett måste!

 

(Ett varningens ord, dock: om ni kör i området och känner er hungriga, passerar orten Kayenta och tänker “här skulle man kunna stanna och käka” – gör inte det, kör vidare! Vi gick i fällan och stannade vid en av de till synes likvärdiga vägkrogarna, “The Blue coffee pot restaurant”, vilken visade sig servera nästan helt oätliga rätter. Definitivt resans lågvattenmärke. Varning!)

Från Monument Valley körde vi söderut ner i New Mexico, mot Gallup och El Rancho. Mer om det i nästa inlägg!